Det är säkert ett talesätt du stött på lite titt som tätt, men är det så? Kan man lära med kroppen så det fastnar bättre i knoppen?
Jag säger själv spontant JA på den frågan. Genom att använda kroppen och skapande aktiviteter i lärande tror jag att man kan nå fler barn och fånga deras intresse och nyfikenhet för lärande. Jag tror även att lärandet är något som sker överallt och inte bara i klassrummet, utan även genom lek, i skapande aktiviteter och såklart med hjälp av rörelse.
Vad tror du?
———————————————————————————————————————————
Jag kände för att undersöka saken lite mer:
Brömssen (2004) beskriver det på följande sätt: ”När kroppen är i rörelse stimuleras nervsystemet och fler synapser bildas mellan kroppens nervceller. Synapser är kopplingar mellan nervceller. Fler synapser innebär att informationsutbytet mellan hjärnan och kroppen samt mellan hjärnhalvorna går mycket snabbare. Det är inte mängden nervceller utan mängden synapser som påverkar människors inlärningsförmåga. Nervsystemet har förmåga att snabbt öka antalet synapser då det stimuleras aktivt vid kroppsrörelse upp till att barn är tio till tolv år gamla”.
Är inte det spännande så säg?
Även David Edfelt som skrivit boken ”Hjärnan i förskolan” pratar om (bland annat i förskolepodden) om dessa synapser och hur de skapar till en början en mindre stig, men allt sedan synapserna blir fler blir också vägen tydligare och tillslut har kunskapen blivit en motorväg som barnen kommer minnas länge, om inte för alltid.
Det finns studier gjorda som visar på att många pedagoger har en positiv inställning till användandet av kroppen och skapande aktiviteter i lärandesituationer. Dock arbetar pedagogerna i förskolan mer med kroppens motorik, sinnen och skapande aktiviteter än vad pedagoger gör i skolan. Förskolan anser sig ha en mer helhetssyn vad gäller att använda och utnyttja barnens naturliga språk i lärande än vad skolan gör.
Varför är det så?
Det är även min upplevelse, dansmatten kommer mer naturligt i en förskolemiljö än i skolans värld. Även pedagogernas mentalitet kring rörelse och lärande känns mer krystat i skolan respektive förskolan.
Men det får bli ett senare inlägg.
Här kommer istället ett avslutande citat från Konfucius (551 f.kr – 479 f.kr)
Det jag hör glömmer jag
Det jag ser minns jag
Det jag gör kan jag
Glöm inte dansa in dina synapser till kunskap.
